´

kollade igenom min blogg innan och de va 3 veckor sen jag skrev en lång text till dig.
jag va riktigt nära dig då.
du fanns verkligen alltid för mig då.
men nu, jag har inte träffat dig på över en månad? kanske 2? kmr inte riktigt ihåg.
jag försöker verkligen träffa dig och allt, men jag får ingenting tbx av dig.
men visst, du e kille. du kanske inte fattar hur jag känner?
men jag tror/vet att du e speciell.
det är därför jag är stolt över att kalla dig bästavän.
men jag sitter&fkn bölar för jag e så rädd.. för att förlora dig.
jag trodde inte att jag bara skulle kunna va så jävla bra kompis med en kille?
du e liksom den ända killen jag bara kan va kompis med.
jag måste fortsätta att hålla hoppet uppe.
för jag tänker kämpa, för dig. för jag vill ha tbx den casper jag lärde känna..
för någon dag sen frågade jag dig hur de va & sånt, för du verkade helt depp.
och du bara : äh skitsamma, vill inte blanda in dig& ja massa sånt.
jag menar, jag ska va din bästavän. jag berättar verkligen allt för dig.
och vi sa att vi skulle träffas sååå mke i sommar när båda hade sommarkortet.. men ja, de gick ju bra.
jag hoppades verkligen på att vi skulle skapa minnen i sommar, att jag skulle kunna allt om dig efter sommaren.
men ja..
jag vet inte ens om du kmr att läsa detta.
och om du inte kmr göra de, så tänker jag ärlig talat bara låta de va.  
jag ska vänta på att du vill träffa mig.
jag kan förfan åka till ängelholm när som helst, bara jag får träffa dig..
sen jag dissade harald har aaaaallllt gått åt helvete.
jag trodde du förstod, men han e ju oxå din bästavän och jag antar att jag inte betyder lika mke för dig som han gör.  och jag förstår dig.
jag trodde bara att du skulle *ta hand om mig* för jag behöver verkligen någon som alltid finns för mig.
och de GJORDE du.

bestfriend.
i fucking love you..